I morse när jag vaknade kände jag ingen smärta alls. Det gjorde inte ont att gå upp ur sängen eller att gå runt i lägenheten. Eftersom att jag är grymt trött på att bara vara hemma så bestämde jag mig för att ta mig ut och då till Globen centrum som bara ligger 200 meter hemifrån (lika bra att hålla sig nära). Promenaden dit gick riktigt bra, jag gick till och med fort (nåja, normal takt skulle nog de flesta kalla det för).
Min plan var att hitta bebiskläder på rean plus köpa lite annat smått som behövs här hemma. Först var jag på Kappahl och hittade en hel del bodys för ungefär 50 kr styck. Köpte även strumpor och pyamas och en blus till mig med knappar. Jag motiverade köpet till mig själv att jag faktiskt behöver överdelar med knappar upptill eftersom att det ska vara lätt att amma sedan utan att behöva klä av sig.
Sedan gick jag till djuraffären för att köpa en borste till Dexter som är lite för långhårig för den vanliga kardan. I kassan säger helt plötsligt expiditen ”Din kisse kommer snart få lite sällskap förstår jag”. Jag förstod ingenting. Först tänkte jag dumt, han har ju redan Smilla så det blir inga fler katter i mitt hem, men så pekade hon på min mage. Det var jag helt oberedd på. Jag har inte hängt med själv i magens takt att växa och har helt förnekat att det skulle synas så pass mycket att någon som inte vet om att jag är gravid skulle våga påstå det. Det finns ju ett staduim då det är svårt att veta om en person är gravid eller bara lite tjock, det stadiumet verkar jag vara förbi.
Sen gick jag till Lindex och hittade ännu mer rea. De hade till och med ta två betala för en på rean vilket gjorde att bodysarna och byxorna jag köpte där gick på 25 kr styck, vilket jag tycker är alldeles lagom. Jämför man med Polarn och Pyret så tar de 229 kr för en body. Och de första kläderna har jag förstått att bebisar inte hinner använda så mycket förens de växer ur dem så då känns det inte som att man behöver satsa på dyra kvaliétskläder.
Något jag har märkt är att det inte är helt lätt att köpa kläder till en person som inte finns än. För det första ska man gissa sig till en storlek. 50 ska storleken på en nyfödd vara men vem säger att vi inte får en stor bebis, det där med längd gissar jag att det finns anlag till i den här familjen. Det har jag löst med att bara köpa en body i storlek 50 och sedan köpt resten i nästa storlek som är 56. Får se om jag ångrar det senare men tänkte att det måste vara skönare med för stort än för smått. Sen är det dessa könsuppdelade avdelningar. När jag letat kläder har jag fått gå till två avdelningar ”pojkavdelningen” och ”flickavdelningen”. På pojkavdelningen är det mest färggranna du kan hitta blått, resten är grått, svart eller vitt. När man går till flickavdelningen är nästan allt rosa. Men inte nog med det, det är mycket spets, rosetter och kragar som inte alls verkar bekvämt. Det känns lite som att jag måste göra valet att om jag inte vill ha en gråblå bebis så får hen bli väldigt rosa med spets. Så blir det en pojke så blir det nog en hel del snack om att jag klär honom i flickkläder. Inte mig emot men med allt för mycket rosetter känns det sådär även om det blir en flicka. Nu har jag köpt en blandad kompott så får jag försöka blanda grått och rosa så blir det kanske lite lagom, säkert inte alls så som modeskaparna för bebiskläder har tänkt.
Jag avslutade min shoppningtur på apoteket där åter en expidit påpekar att jag är gravid utan att jag handlar något som har med bebisar att göra. Så även där fick jag komma till insikt att det är superofficiellt.
Hemvägen gick sådär, då hade jag ont överallt. Så när jag väl kom hem stupade jag i säng med både ont i bäcken och rygg och insåg att jag överskattade min förmåga lite väl med att gå och shoppa.
