Sofia och den växande ungen

Ledigheten här på landet flyter på fint och går alldeles för fort. Idag har jag i alla fal fått sola lite på bryggan under en molnfri himmel. Annars ser arbetsfördelningen lite annorlunda ut jämfört med tiden utan barn. Någon måste ta hand om barnet. Och de som påstår att barn sover också har fel. Eller fel på det viset att hon till en stor del är vaken på dagarna och har den goda smaken att sova på natten med vissa pauser då hon är hungrig. Så nu blir uppdelningen att Anders får göra något som att till exempel diska och jag sitter med vår lilla skrutta. När han är klar med det så får jag sätta mig och til exempel måla på en tavla medan hon roar sin pappa. Just nu klipper Anders gräset och Nova och jag väntar på några jäsande degar som ska bli ciabatta och frukostfrallor. Inte jätteansträngande, jag gillar dubbeldagar! Men det bästa av allt är att Nova roar sig med att ligga på rygg och skrattar högt. Vad hon skrattar åt är oklart, det kan vara musiken på radio eller så tycker hon att hennes mamma ser fasligt rolig ut. Svårt att säga och det spelar egentligen ingen roll. De höga skratten får mitt hjärta att smälta totalt. Det går inte annat än att vara på gott humör när hon skrattar.

I de flestas värld så kanske inte en långpromenad är på 4 kilometer. Men för mig var det stort att jag lyckades att gå så långt idag!

Anders och jag har börjat med våra dubbeldagar nu, det vill säga att vi är föräldralediga tillsammans, det känns alltså som semester fast lite sämre betalt. Vi har självklart flyttat ut på landet för att njuta av sommaren med Nova så mycket som möjligt. Nu har vi väl inte haft toktur med vädret och av någon anledning så har vi börjat tycka att det är fint väder bara för att det inte regnar. Men jag ska sluta skriva om vädret för det ämnet börjat bli tjatigt en sommar som denna.  

På semestern brukar man ju festa till det lite. Vardagsmaten försvinner och kranvattnet till maten råkar helt plötsligt vara vin. Om det nu är någon som reagerar på att denna nyblivna mamma dricker vin så ska det tilläggas att hon heller inte ammar eller blir särskilt rund under fötterna. Men ett glas rosé glider lätt ner när solen tittar fram mellan molnen. Igår fick jag dock nog. Efter den goda västerbottenostlaxen med grädde och vitt vin i och sedan den lilla skålen chips som sedan förtärdes till Allsång på Skansen så insåg jag att jag kommer se gravid ut igen innan denna sommar tar slut. Så idag snörade jag på mig skorna för att ta en längre promenad än vad jag trodde att mina höfter klarar. Jag har ju ett bra tag haft 2 kilometer som gräns för promenader eftersom att jag fått så extremt ont när jag gått längre. Så när jag nu skulle ta rundan här på landet som jag vet är 4 kilometer så förberedde jag Anders på att det kunde hända att han skulle få släppa det han hade i händerna för att komma och hämta mig med bilen om höfterna kollapsade.

Jag lägger ner Nova i vagnen sätter på en bra podcast i telefonen och sätter igång appen runkeeper som håller koll på att mina promenader ska gå bättre och bättre. Börjar gå och hör plötsligt att de mekaiska kvinnorösten i runkeeper berättar att jag gått längre än två kilometer. Det betyder att det inte är någon idé att vända längre eftersom att jag var halvvägs, det jag också märkte var att jag än så länge inte ens hade en liten känning i höfterna. Så jag traskar vidare. Och plötsligt så har jag kommit hela vägen runt 10 minuter snabbare än jag tog mig runt innan graviditeten. Nu vet jag inte hur mycket det spelar in att jag har en barnvagn nu som kan agera rullator när jag promenarer men var ändå toppennöjd när vi återvände till tomten. Så nu är målet att i alla fall varannan dag ta mig runt rundan och kanske nå ännu bättre tider. Jag som hade målet att kunna gå 4 km när sommaren var slut ska kanske öka detta mål till 8 km som är en annan promenad här.

Ikväll blir det grillad färskebab utan både ost och grädde med destomer sallad. Här passas det på att grilla de dagarna regnet håller sig borta.

Jag vet hur jag kritiserat när ett gäng mammor på tv3 sätter in sina döttrar på modellskola och lever sedan sina liv genom sina döttrar som egentligen inte vet vad de sysslar med. Jag suckade och stönade och tyckte mödrarna var fruktansvärda. Men så kom jag på mig själv igår när jag var på rean på Name it för att köpa barnkläder.

Jag går fram till hyllan med klänningar med 50% rea och trots att jag redan tänkt att Nova ska använda sin finklänning som hon har haft på en fest tidigare på midsommar (hon lär inte kunna ha den så många fler gånger eftersom att hon växer så att det knakar) så står jag plötsligt i kön med inte en utan två blommiga klänningar att vara fin i och dessutom med matchande tajts till. När jag står där börjar jag fundera på vad anledningen till att hon ska få dessa klänningar är. Kommer hon bli en så mycket lyckligare människa av att hon har en blommig ny klänning på midsommar istället för en enfärgad som hon använt förut? Nej inte ett dugg lyckligare kom jag snabbt fram till, betalar och inser att den som vill ha dessa kläder är inte Nova utan jag. Och helt plötsligt står jag som ett fån och gör samma sak som modellmammorna. Visst skulle jag kunna gå och köpa en blommig klänning till mig själv istället men är helt säker på att jag inte skulle vara lika söt som Nova i nya kläder och struntade helt i att gå in i affärer med vuxenkläder.

Så nu lever jag genom min dotter. Men sedan försöker jag intala mig själv att jag inte är lika ond som mammorna som tvingar sina döttrar att göra saker som tillhör vuxenlivet med argumentet att ”hon vill detta själv”, samtidigt som 8-åringen står där med hårdsminkat ansikte, renrakade ben och plutande läppar och tittar in i kameran med osäkerhet i blicken. Jag kommer i den tanken fram till att Nova inte tar skada av att ha blommor på klänningen men det är hennes mamma som blir glad av att se dessa blommor och att jag överanalyserar det hela en smula. Men det är ändå tankvärt hur lätt det är att sätta dit sig själv för något jag själv är emot.

Så har jag varit mamma i över två månader och det där med att blogga gick ju sådär som ni har märkt. Men nu tänkte jag att det blir en liten uppdatering. Nova är nu vaken under den största delen av dagarna. Hon jollrar, skrattar högt (låter ungefär som när hon gnyr när hon är ledsen fast hon är glad) och sprattlar för fullt. Hennes fraktur i nyckelbenet är helt igen och hon har börjat känna igen föremål som till exempel nappflaskan (det är bara att visa upp den så börjar hon snutta i luften).

För ett tag sedan var jag på Södersjukhuset och såg några nyfödda och insåg hur stor Nova har blivit. Bebisarna där var jättesmå och jag gissar att föräldrarna som såg Nova tyckte att hon såg sådär läskigt stor ut som jag tycker om de ännu större bebisarna.

Vi har också haft tur, vår tjej gillar att sova om nätterna. Jag får sova ganska många timmar innan hon väcker mig med hungerskrik. Men somnar om på mornarna gör hon sällan så morgonrutinen är fortfarande sådär halvdann. Att lyckas att klä på sig, gå på toaletten och äta frukost är nästan en omöjlighet. Men den rutinen lär väl också sättas på plats tillslut. Hur god tid vi än har när vi ska någonstans så blir det ändå hur stressigt som helst på slutet. Jag förstår inte riktigt hur det går till. Men som oftast så har jag andan i halsen när jag når platsen vi nu ska till.

Nästa vecka börjar semestern, det vill säga att Anders också kommer att vara ledig. Vi kommer att utnyttja försäkringskassans nyhet för i år dubbeldagar vilket betyder att vi kommer att vara föräldralediga samtidigt i en månad och efter det har Anders tre veckors semester. Planen är att vara på landet så mycket som möjligt. Men sommaren har redan börjat planeras upp. Vi ska till Visingsö och fira Novas farmors 60-årsdag sen kommer det stora dopet i augusti som vi än så länge inte vet hur stort det blir eftersom att inte alla har osat än. Så det kommer att finnas att göra om vi tröttnar att ligga på bryggan och lyssna på tystnaden.