Här händer inte så jättemycket. Smärtan har blivit lite värre med tiden och det kan göra ont av att bara ta det lugnt hemma nu. Men dagarna försvinner skrämmande fort av att vara hemma nu. Jag ägnar tiden åt att göra sådant jag inte hinner annars. Som att göra fotoalbum och rensa garderober och andra gömmor. Nu har jag tröttnat på att lyssna på radio och gått över till ljudböcker för att bli underhållen samtidigt som jag hemmapysslar.
Nu har vi börjat anpassa lägenheten för den nya familjemedlemmen också. Det som tidigare har varit en datahörna, eller om jag ska vara ärlig har det mer blivit en skräphörna då vi båda använder bärbara datorer och brukar dem halvliggandes i soffan, har nu börjat bli en bebishörna. Det långa skrivbordet har nu hamnat på vinden och bokhyllan som tidigare har fyllts med en massa pluggpapper har nu fått lådor och blivit som en byrå med skåp och lådor (plugggrejerna har fått åka ner i pappersinsamlingen och vissa saker till vinden... läskigt men skönt). Skåpen har nu fyllts med små små kläder, lakan, amningspump och annat smått och gott som ska komma till användning om två och en halv månad.
Vi har nu också skaffat ett babyskydd (bärbar bilbarnstol för bebisar) som min snälla svärmor betalat. Att ha den ståendes i vardagsrummet är som en liten väckarklocka. Den påminner om att det inte finns någon återvändo nu. Det där med att det är en människa som ligger i magen och att det är den som ser till att det sprattlar är fortfarande helt overkligt och det verkar som att jag kommer tycka det tills jag får beviset i händerna. Det är lite som att jag inte tror på att det faktiskt fungerar. Känns nästan mer troligt att det faktiskt är en stork som kommer med bebisen än at den skulle kunna växa i min kropp.
Men inte nog med att vi fått babyskyddet som en present. När jag var hemma hos mamma så ringer Anders och säger att han har hämtat ut mitt paket på posten som jag har beställt. Men jag kunde inte komma på något som jag har beställt. Mycket kommer per post just nu men det mesta är starwarsgodsedjur som kommer i Anders namn (de börjar bli liiiite för många av den sorten just nu i vår lägenhet) men något annat hade jag inte väntat. Så jag bad honom öppna det och han säger att det är en boll, kläder och en massa saker med ett kuvert som det stod Proppen på och jag inser att det är en present som kommit med posten. Karin hade skickat en jättepresent som både var presenter till den lille och uppmuntrande saker till mig så det ska bli lite roligare att vara hemma och vara sjukskriven. Och uppmuntrad och glad blev jag!
