Så har jag varit mamma i över två månader och det där med att blogga gick ju sådär som ni har märkt. Men nu tänkte jag att det blir en liten uppdatering. Nova är nu vaken under den största delen av dagarna. Hon jollrar, skrattar högt (låter ungefär som när hon gnyr när hon är ledsen fast hon är glad) och sprattlar för fullt. Hennes fraktur i nyckelbenet är helt igen och hon har börjat känna igen föremål som till exempel nappflaskan (det är bara att visa upp den så börjar hon snutta i luften).
För ett tag sedan var jag på Södersjukhuset och såg några nyfödda och insåg hur stor Nova har blivit. Bebisarna där var jättesmå och jag gissar att föräldrarna som såg Nova tyckte att hon såg sådär läskigt stor ut som jag tycker om de ännu större bebisarna.
Vi har också haft tur, vår tjej gillar att sova om nätterna. Jag får sova ganska många timmar innan hon väcker mig med hungerskrik. Men somnar om på mornarna gör hon sällan så morgonrutinen är fortfarande sådär halvdann. Att lyckas att klä på sig, gå på toaletten och äta frukost är nästan en omöjlighet. Men den rutinen lär väl också sättas på plats tillslut. Hur god tid vi än har när vi ska någonstans så blir det ändå hur stressigt som helst på slutet. Jag förstår inte riktigt hur det går till. Men som oftast så har jag andan i halsen när jag når platsen vi nu ska till.
Nästa vecka börjar semestern, det vill säga att Anders också kommer att vara ledig. Vi kommer att utnyttja försäkringskassans nyhet för i år dubbeldagar vilket betyder att vi kommer att vara föräldralediga samtidigt i en månad och efter det har Anders tre veckors semester. Planen är att vara på landet så mycket som möjligt. Men sommaren har redan börjat planeras upp. Vi ska till Visingsö och fira Novas farmors 60-årsdag sen kommer det stora dopet i augusti som vi än så länge inte vet hur stort det blir eftersom att inte alla har osat än. Så det kommer att finnas att göra om vi tröttnar att ligga på bryggan och lyssna på tystnaden.
