Sofia och den växande ungen

Något vi funderat mycket på är när det ska bli offentligt att vi ska bli föräldrar. Vilka som ska få veta först och när det går att prata helt öppet om det. Prata helt öppet om det har vi inte börjat med än, men nu har vi börjat berätta för kollegor på jobbet och då har vi lyckats berätta det för familjen och närmsta vännerna först. Det som är lite klurigt tycker jag är på vilket sätt jag ska presentera det på. Det känns inte som att det är något man klämmer fram som ”förresten så är jag gravid… kanske vore kul för dig att veta”.

Men än så länge har det gått rätt bra när det väl har gått fram. Det mest dramatiska och de som blev mest chockade tror jag var min familj. Vi samlade familjen på lunch hemma hos mamma. Väl där fick mamma och pappa ett varsitt paket som de skulle öppna precis samtidigt. I paketen var det kundvagnsmynt som det stod ”mormor” och ”morfar” på. Det tog en liten stund innan de förstod vad det handlade om. Mammas första kommentar var ”Ett kundvagnsmynt?!” med en missnöjd min (hon är väl kanske inte personen som älskar att gå på stormarknader). Men när de såg vad som väl stod på mynten så blev det uppståndelse. På ett positivt sätt och de som fattade först tror jag var Johan och Rebecca som inte hade fått några paket.

Dagen efter berättade vi för Anders familj på ett släktkalas på hans morbrors landställe. Den gången var det rätt skönt för då var det Anders som fick hålla i spakarna och stå för berättandet så jag lugnt kunde stå bredvid och betrakta det. Han ställde en fråga till sin bror om de hade kvar barnvagnen som han hade till sina döttrar när de var små.

Vännerna har vi berättat för någon åt gången och tillslut även när fler var samlade på min födelsedag.

På jobbet sa jag det högt första gången förra veckan. Det var dagen efter att vi hade gjort ultraljudet och jag hade fått klart för mig att jag är 100% gravid. Innan dess har jag varit lite tveksam till att berätta det högt eftersom att det skulle vara rätt pinsamt om det visade sig att det var en skengraviditet… men nu var det ju bara mina hjärnspöken som sa att det var tomt i magen och det är ju efter vecka 12 då risken för missfall är mindre så då var det ju fritt fram. Hela morgonen funderade jag på hur jag skulle lägga fram det. Men vid lunch fick jag en mycket hjälpande fråga av en kollega ”Skulle du kunna tänka dig att skaffa barn?”. Så då var det lätt att bara svara att det redan var på gång.

I och med att jag har börjat blogga så får man väl börja kalla det för att graviditeten är offentlig. För de som hittar hit i alla fall.