Med Filifjonkans näsa och benen i kors

2011-12-07 @ 21:27:27

Nu har jag kommit hem från ultraljudet. Den här gången kunde man se att den växt till sig en hel del. Barnmorskan gick igenom alla kroppsdelar noga och berättade att allt såg riktigt bra ut. När man ligger där på britsen och tittar på tv-apparaten framför sig och ser det lilla livet på skärmen så går det inte in att det som sker på skärmen är det som sker inne i magen. Inne i min mage! Barnmorskan sa att bebisen sparkade järnet ett tag och Anders frågade om jag kände något, men jag kände absolut ingenting just då. Det är helt galet hur man kan se hur bebisens uppnosiga näsa ser ut och att den öppnar och stänger munnen och sträcker ut tungan. Men så var det det där med att ta reda på könet. Det tyckte inte riktigt vårt barn att vi skulle göra. Hen vägrade helt enkelt att ge sig till känna genom att knipa ihop med benen i kors. Barnmorskan försökte kolla underifrån alltså från rumpans håll. Där kunde vi se något som påminde om ett kön nerifrån. Vi såg några vaga streck som skulle kunna vara en snippa. Så nu vet vi att det KANSKE är en flicka. Men det verkar få bli en överraskning varken vi vill det eller inte. För min del känns det inte som att det gör så mycket jag är mest fascinerad över att jag sett något som ser ut att vara en helt färdig person som ligger i min mage. Nu är hen i och för sig halvfärdig eftersom att det bara är halvtid än men på bilderna verkar alla kroppsdelar vara på plats. Så häftigt!Hen har lite av Filifjonkans näsa. Vem har hen fått det av?


I morse vaknade jag och mådde riktigt pyton vid 5.30. Huvudet sved och jag mådde superilla för enligt min logik den tiden på morgonen att jag hade drömt om engelsk konfekt. Jag fick trycka i mig en massa piller och somnade tillslut om och vaknade 10.40. Jag är inte riktigt med på den där känslan att det är underbart att vara gravid… jag kan hålla med om att det är otroligt häftigt att det som händer i kroppen händer men något mys är det inte på vägen. Imorgon ska jag tillbaka till jobbet och hoppas på att vara riktigt frisk och kry. Och nu säger jag det igen….nu tänker jag inte vara hemma en dag till fram till jul! Nu hoppas jag att det står fast också.


Kommentarer

Postat av: Ewa

Vilken liten fining

2011-12-09 @ 15:48:11

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback