Idag är jag exakt i 20:e veckan enligt förra ultraljudet. Det betyder att jag nu är halvvägs i graviditeten. Men för mig känns det väldigt långt kvar till april. Men ändå är det ganska kort tid kvar om man tänker på att det är en till människa som helt plötsligt ska uppstå. Det känns långt ifrån konkret än så länge.
Igår skrev jag om livet i min mage på sistone. Att det rörde sig och att all matlust var borta. Nu ett dygn senare har jag facit i hand. Det visade sig vara en ny kräksjuka. Igår kväll började jag kräkas i jättemängder och sedan fortsatte jag hela natten fast det inte fanns kvar något i magen. Känner mig som en tvååring varje gång det händer. Jag blir helt maktlös. Försökte få Anders att sova i vardagsrummet så han skulle slippa ligga vaken på grund av hur jag mådde men han stannade så snällt i sovrummet resten av natten och klappade på mig. Känns nästan pinsamt att ringa och sjukanmäla sig nu men ligger man och tokkräks så är det mer eller mindre omöjligt att ta sig till jobbet och jag tror ingen skulle vilja ha mig där heller. Idag har jag lyckats få i mig lite vatten igen och nyss petade jag i mig lite yoghurt. Får hoppas att det stannar där det hör hemma. Har annars bara sovit hela dagen eftersom jag inte gjorde det i natt och har endast blivit väkt tre gånger, alla tre av telefonförsäljare som aldrig slutar ringa mig. Är så trött på dem!
